Just i ridsporten tycker jag att det är tråkigt att halvbra ryttare med en stor plånbok ska gå och köpa en sm häst och tävla höga klasser medans det finns många väldigt duktiga ryttare som får nöja sig med halvbra ponnier och försöka ta sig upp i klasser istället för att få allt serverat på silverfat. Ridsporten tycker jag är orättvist på så vis. Att storleken på plånboken ska få avgöra vilka som hoppar högsta klasserna och är "bäst".

Själv blir jag mycket mer imponerad av dessa ryttare som inte har chansen att köpa en 200 000kronors ponny som hoppat sm minst 5 gånger utan köper en inte lika duktig häst och utbildar, tar upp ponnyn i klasserna. Jag tror att det är roligare för dessa ryttare eftersom dom får själva känna att "jag har gjort ett sånt bra jobb med min ponny" att det ska vara värt allt slit, alla tårar men också allt kul dom har. Jag tror att ryttarna som tävlar de högsta klasserna med ponnyer och hästar som kostar väldigt mycket, får dom nån gång känna det här "Jag har slitit för att utbilda denna häst och det är verkligen jag som gjort så att vi är här idag"?

 

Julia Sjöström är en ryttare jag beundrar oerhört mycket. Ingen trodde på henne och Katinka och sa att Katinka var farlig, knäpp, dum och en galen ponny. Men Julia slet och slet och nu idag så är Katinka enligt mig en av Sveriges bästa D-ponny. Från att ha gått från "galen", att skena runt på LC höjd och att knappt kunna fatta galopp till att tävla MSV A. Det är en resa få gör men dom som gör det ska ha en applåd. Julia är en fruktansvärt begåvad ryttare som jag tror att kommer att kunna gå väldigt lång inom ridsporten och hon är verkligen en förebild! 

http://juliasjostrom.com/category/katinkas-historia.html Detta inlägg kan jag läsa om och om igen och det berör mig samt inspirerar mig bara mer och mer för varje gång jag läser det.